Har du tiden så har jag livet
En månad sen jag skrev här sist, och det beror inte på bristande engagemang,
utan på att jag inte hunnit.
Jag har så mycket jag vill skriva om att jag inte vet vilken tråd jag ska börja dra i.
Därför gör jag helt sonika ett kort och koncist inlägg om hur kvällen varit som en uppvärmning
inför allt som jag kommer att försöka skriva ikapp mig om den närmaste veckan.
Ikväll har jag varit på en sedan länge bokad konsert med Melissa Horn,
hade sett fram emot den väldigt, och mina förväntningar besannades.
Det var onumrerade platser, men då jag kom ensam hade jag sån tur att jag hittade en plats på raden längst fram. Underbart!
En så liten näpen skör tjej, med en röst som är så kraftfullt bräcklig att man knappt ens vågade andas i rummet.
Det var så otroligt stämningsfullt och berörde mig väldigt,
när en mindre intelligent tjej i stolen brevid mig fick för sig att det var henne vi alla hade betalat för att lyssna på och började skråla med som en skadeskjuten kråka blev jag också berörd, ILLA Berörd. Hon fattade inte själv att det kunde vara ett problem, så efter ett bra tag av hennes kraxande fick jag säga till henne att vara tyst, då jag ville höra Melissa...men tyvärr bara hörde min granne i stolen brevid.
Jag råkar alltid ut för sånna spån när jag är på konserter eller dylikt. Eller så gör vi alla det, men är olika känsliga för det. Jag är VÄLDIGT känslig ;)
Kan inte låta bli att fråga migsjälv var det sunda förnuftet har tagit vägen?
utan på att jag inte hunnit.
Jag har så mycket jag vill skriva om att jag inte vet vilken tråd jag ska börja dra i.
Därför gör jag helt sonika ett kort och koncist inlägg om hur kvällen varit som en uppvärmning
inför allt som jag kommer att försöka skriva ikapp mig om den närmaste veckan.
Ikväll har jag varit på en sedan länge bokad konsert med Melissa Horn,
hade sett fram emot den väldigt, och mina förväntningar besannades.
Det var onumrerade platser, men då jag kom ensam hade jag sån tur att jag hittade en plats på raden längst fram. Underbart!
En så liten näpen skör tjej, med en röst som är så kraftfullt bräcklig att man knappt ens vågade andas i rummet.
Det var så otroligt stämningsfullt och berörde mig väldigt,
när en mindre intelligent tjej i stolen brevid mig fick för sig att det var henne vi alla hade betalat för att lyssna på och började skråla med som en skadeskjuten kråka blev jag också berörd, ILLA Berörd. Hon fattade inte själv att det kunde vara ett problem, så efter ett bra tag av hennes kraxande fick jag säga till henne att vara tyst, då jag ville höra Melissa...men tyvärr bara hörde min granne i stolen brevid.
Jag råkar alltid ut för sånna spån när jag är på konserter eller dylikt. Eller så gör vi alla det, men är olika känsliga för det. Jag är VÄLDIGT känslig ;)
Kan inte låta bli att fråga migsjälv var det sunda förnuftet har tagit vägen?
Kommentarer
Trackback
